Kackelsidan

          


Det kan vara knepigt att välja bland alla fina hönsraser, de finns ju i alla möjliga färger och storlekar och de värper även ägg som har olika färger och storlekar. Ett bra tips är att börja med att gå på en hönsutställning. Där får du se en massa fina hönsraser och får samtidigt möjlighet att prata med uppfödare av dessa raser. Då kan du få svar på frågor som rör just den hönsrasen du har tittat ut.


Men innan du åker iväg till hönsutställningen behöver du fundera igenom vad du ska ha dina höns till- ska de vara "enbart" hobbyhöns? Eller har du tänkt satsa på att producera ägg, kött eller både och? Vill du ha en ras som är duktig på att ruva fram kycklingar ? vill du har roliga färger på äggen? vill du hjälpa till att bevara en lantras? vill du ställa ut?tycker du om små eller stora höns? Lugna eller pigga? Som du ser finns det mycket att fundera över.


Jag tänkte jag skulle försöka hjälpa dig lite på traven -  för att förenkla det lite så kan man dela in hönsen i 4 grupper:


1) Tung hönsras  - dessa värper måttligt, äter mycket, ruvar fram egna kycklingar, blir stora och lugna höns, är mycket lätta att få tama och sällskapliga, börjar värpa sent, ger mycket fint kött om du slaktar tuppar ex på dessa raser är: Orpington, Kochin, Brahma, Faverolle, Sussex, New Hampshire, Rhode Island red, Maran, Australorpington


2) Lätt hönsras - dessa är framavlade för äggproduktion, äter måttligt, värper mycket, ruvar sällan, smäckra lite mindre höns, börjar värpa tidigt, har ett mycket livligt tempermaent, ger inget störra köttutbyte vid slakt. ex på dessa raser är: Leghorn, Breda, Minorka, Hamburger, Brakel, Kraienkoeppe,Paduan, Silkeshöns.


3) Dvärghöns - dessa är små höns, lite olika hur mycket de värper, vissa ruvar, äter mycket lite, börjar värpa tidigt,ger mycket lite kött vid slakt, livligt temperament ex på dessa raser: Dvärgkochin, Seabright, Holländsk dvärg, Svensk dvärg


4) Lantraser - Generellt är lantraser klimatiskt härdiga, motståndskraftiga mot sjukdomar och har goda föräldraegenskaper. 30-40 % ruvning är normalt i en lanthönsflock. Högre procent för dvärghöns. 100-200 ägg per år är normalt. Lantrashöns värper ägg med benvitt till ljust brunaktigt skal. Ett ägg efter en medelstor lantrashöna väger ca 50-55g. Större hönor värper normalt större ägg än mindre - men de äter också mer! 
 I rikare bygder och miljöer kunde rel. stora och kraftiga lokalraser utvecklas, medan man i fattigare bygder endast kunde livnära mindre djur. Storleksmässigt kan raserna delas in i fyra grupper, efter hönornas vikt: Stor lantras ca 2-2,5 kg, medelstor 1,5-2 kg, liten 1-1,5 kg och dvärg 0,5-knappt 1 kg. Tupparna är oftast 30 - 40 % större än hönorna. 
Fjäderfärgen är ofta mycket vacker, med stor variation mellan och inom raserna. från Svenska Lanthönsklubben

Det är viktigt att bevara rasens mångfald, här ingår 10 raser i alla storlekar, från de minsta Öländsk dvärg , Gammalsvensk dvärg, Åsbohöns till de medelstora Hedemorahöns, Gotlandshöns, Orusthöns,Kindahöns, Svarthöns till de största Skånska Blmomehöns och Ölandshöns.

SKAFFA HÖNS??

Av Carina - 2011-04-21 22:17

Är du sugen på att skaffa höns? Att äta egna frukostägg som du själv nyss har plockat ute i ditt egna hönshus? Vill du se glada höns i roliga färger och olika storlekar sprätta omkring i din trädgård? Eller se dem glatt kalasa på din familjs matrester som sedan omvandlas till goda frukostägg? Välkommen då har du hamnat rätt- för här ska du få lite goda råd inför din kommande tid som blivande hönsägare.


Men allra först 2 frågor:

1) Har du tid och ork att ta hand om dina höns, oavsett om det är må eller söndag, sommar eller vinter då de ska  passa med mat och friskt vatten, plocka ägg, öppna och stänga in dem på morgon resp kväll? Du ska mocka ut hönsgödseln med jämna mellanrum, tvätta ur hönshuset 1-2 ggr per år och måla om, stängsla in dem och ge dem skydd emot räv, mård, och hök?

2) Kan du eller har du någon som kan hjälpa dig att avliva/slakta höns eller tuppar om du får många kycklingar och inte kan sälja eller behålla alla?


Har du svarat JA på dessa frågor så är du redo!!! Välkommen till ett roligt och underhållande hönsägarliv!


Är du inte säker? Skaffa dig då en bra hönsbok och fortsätt förkovra dig- här är en bra hönsbok:

     
Författaren heter Karin Neuschutz och skriver otroligt bra hönsböcker- särskilt den nyaste (till höger) är en mycket bra nybörjarbok- där står ALLT!!! Finns att köpa på nätet och i vanliga bokhandlar.


Vad behöver du då skaffa dig för att kunna sätta dina planer i verket?

Här kommer en lista på nödvändiga saker- detta är bara tips- din fantasi är det enda som sätter gränserna- men kom ihåg, hönsens bästa ska alltid komma i första rummet...


Tänbker du börja din flock med att skaffa kycklingar bör du köpa dig en värmelampa, de finns att köpa på Lantmännen.

Foder och vattenautomat är bra investeringar som inte kostar särskilt mycket men underlättar arbetet.



Du ser vattenautomat först, men köp en med dubbel cylinder, den röda foderautomaten är bra med både lock och helst galler där maten rinner ut så kan de inte sprätta ut foder utanför, allra sist är en platta som du ställer foder eller vattenautomat på för att slippa få upp spån i mat och vatten.



Det blåa fodertråget är praktiskt då du ska ge hönsen matrester- då slipepr det hamna på golvet, grönfoderhäcken (den ritade bilden) är också en fiffig sak- här kan du lägga fullt med ogräs, gräsklipp eller morötter. Hönsen får sysslesättning, särskilt på vintern och det håller sig fräscht.


När du ska bygga hönsgård är det viktigt att du tar reda på vilka mått som gäller- dem hittar på statens jordbruksverks hemsida, använd alltid ett fyrkantsnät som är punktsvetsat och håller alla rovdjur ute. Glöm inte att gräva ner det 1-2 dm. Du kan också köpa färdiga hundgårdssektioner, kanske ett litet dyrare alternativ men håller i all oändlighet.


Glöm inte hotet från luften- lägg ett blått bärnät över din hönsgård och du slipper ovälkommet besök från höken.


Inuti hönshuset ska du måla med en ljus färg och va inte snål med färgen- se till så att du blaskar på rejält med färg i alla skrymseln och vrår, det håller ohyran borta. Använd färg som tål att tvättas av.

Värpredena bör du välja i ett material som tål att tvättas, ger tillräckligt med utrymme och tien sitter för högt eller för ljust. (höns tycker om att värpa där det är som mörkast i hönshuset). Ritningar på värpreden ( det är lätt att göra själv) finns i boken jag tipsade om högre upp.


Skaffa gärna några redägg så stimulerar det hönsen när det är dags för dem att börja värpa.De är gjorda av trä eller gips.


Så till maten: köp ett bra hönsfoder,

 

det finna att köpa hos Lantmännen eller där man har foder från Svenska foder.

skaffa en riktigt bra plasttunna att förvara fodret i så du slipper ovälkomna fyrbenta gäster.



Glöm inte bort snäckskal och vitaminer.


Här har du tips på ställen på internet där du hittar bra saker till ditt nya hönsliv:


Högberga

Bole

Nordpost

Statens jordbruksverk


Nästa inlägg komemr att handla om hur du gör för att hitta just den hönsras du vill ha!













































































 


ORPINGTON

Av Carina - 2011-04-06 19:00

Bra att veta om Orpington
 

Finns det någon lugnare trevliga hönsras än Orpington? 
Nej- säger vi som fastnat för denna
gula ulliga höna med sitt sävliga lugna temperament.

Dessa höns tar livet med ro och det är inte utan att 
de ger oss människor en tankeställare om hur vi lever våra liv, 
särskilt när vi kommer hem efter en stressig dag
 på jobbet och stressar ut i hönshuset. 
För vad får vi då se där sakta spatserande ute i sin hönsgård? 
Jo en flock med tjocka guldgula ulliga höns som i sakta mak
förnöjt letar efter något gott att äta.
Några kanske ligger som tjocka  gula dunbollar i en djup sandhåla

mitt i solen och solbadar med stor tillfredställelse. 
Står man då och tittar på detta "livsnjuteri"

kan man nästan känna hur de med sitt fridfulla sätt, 
uppmanar oss att slå av på takten och njuta 
lite mer av livet -  just nu...
eller som en filosofisk Orpington höna säkert 
skulle utropa om hon hade människors talförmåga: Carpe Diem!
(Carina Liljeborg, 2005 )

 

Orpington är en kombinerad kött och ägg-läggningsras. 
De är en mycket lugn och sävlig och
framförallt väldigt trevlig hönsras. 
Ja, nästan lite tröga ibland. Men det är
just detta sätt som gör att de blir 
väldigt tillgivna och aldrig flyger.
De äter väldigt mycket och växer 
långsamt; men är bra äggläggare och
framförallt duktiga ruvare. 
Äggen väger cirka 57-65 gram och skalfärgen
 är gulaktig till ljusbrun. 


Orpington ger ett nästan runt intryck
med sin stora fjäderdräkt. 
En höna väger cirka 3-3,5 kg och tuppen 3,5-4,5kg.
 Den vanligaste färgen på Orpington är gul,
men den finns i många 
olika färger som: blå, svart, vit, röd,
och många fler varianter på dessa. 
 Ett gissel som kan drabba Orpington
på grund av sin stora fluffiga 
fjäderdräkt är hönslöss, vilket man måste
 hålla koll på ständigt.


(fritt översatt ifrån Skadinavisk Fjerkrae-standard)
Rasen kommer ursprungligen från England och
visades upp av engelsmannen
och uppfödaren William Cook.
I början väckte rasen inte mycket intresse
men senare fick den på grund av sin
användbarhet och utställningsegenskaper
många beundrare. Den är upphov till den senare så
berömde rasen: Austral-orpington",
som har blivit förädlad i Australien och Sydafrika till en mycket duktig äggläggare. 
 

Tid

Hönsen ska naturligtvis skötas regelbundet, tittas till minst två gånger om dagen. Är  du bortrest måste det finnas någon annan som kan göra det. Tid går det också åt till övrigt arbete, hönshuset måste städas, ströet bytas ut, gödseln rakas ut m.m

Plats

Har du liten trädgård kommer hönsen att försöka ta sig in till grannarna. Två kvadratmeter per höna behövs i utegården. Fyra-fem hönor och en tupp kan vara lämpligt för ett enfamiljshushåll. Man ska också kunna lagra gödseln rätt och ha plats att sprida den på. Är det inte mycket kan den komposteras.

Lagar

Den viktigaste lagen är djurskyddslagen. Där står att djuren ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. Från år 1988 har det också tillkommit att de ska ha möjlighet att bete sig naturligt. Statens jordbruksverk har centralt ansvar och ger råd om skötsel m.m Länsstyrelsen har regionalt ansvar och miljö- och hälsoskyddsnämnden lokalt. För aktuella lagar kontaktas dessa myndigheter.

Tillstånd

Inom stadsplanerat område krävs tillstånd från kommunens miljö- och hälsoskyddsnämnd och kommunerna skiljer sig åt i sina bedömningar. Villkor brukar vara att sanitär olägenhet inte uppstår. I lagen om ägofred finns bestämmelser om stängselskyldighet.

Försäkring

Fjäderfän försäkras inte individuellt, men man kan teckna en slaktvärdesförsäkring, d.v.s för djurens värde vid slakt. Salmonellaförsäkring och brandförsäkring kan också tecknas.

 

Ekonomi

Ekonomin räknas ju helt olika beroende på om man har höns som hobby eller om de ska dra in det mesta av inkomsten.  Hobbyverksamhet som inte drivs i vinstsyfte är inte skattepliktig, men man måste redovisa moms. 25 % skall läggas på produkter som säljs och sedan redovisas i självdeklarationen. Momsen på gjorda inköp får dras av. 

  • Intäkter: Äggförsäljning, egna ägg till förbrukning, försäljning av höns till slakt + eventuell försäljning av andra produkter

  • Utgifter: Investeringskostnader (avskrivning + räntor på hönshus och rastgård, beräknad ränta på det kapital som investerats i djuren, beräknat markarrende) samt driftkostnader (inköp av djur, foder + övriga kostnader, t. ex. ström).

 Slakt

Man måste veta att man själv eller någon annan klarar av att slakta höns, t. ex. när de blir sjuka. Skall köttet ätas måste det tas omhand på rätt sätt.

Vuxna höns eller kycklingar ?

Det enklaste är att börja med vuxna höns. Skaffar man unghöns har de hela sin produktiva tid framför sig. Det går oftast bra att blanda raser. Exklusiva raser är mer känsliga och svårskötta. Att börja med daggamla kycklingar är roligt men krävande!

Källa: http://student.educ.umu.se/~noisvn02/uda28h02/vetamer.htm

Sjukdomar

Av Carina - 2011-03-12 12:47

Det allra viktigaste när det gäller hönssjukdomar är att se till att de aldrig bryter ut, för ofta är avlivning den enda "behandlingen". Därför måste man vara noga med hygienen och hålla hönshuset torrt och rent. Är det varmt och fuktigt frodas bakterierna. Man skall heller aldrig blanda nya och gamla höns direkt utan hålla dem åtskilda under ett par veckor.

  • En frisk höna har röd kam, klara ögon, torr näbb, välskött fjäderdräkt och släta hornplåtar på benen. Hon är pigg och alert och äter bra.
  • En sjuk höna sitter ihopkrupen med indraget huvud och hängande vingar. Kammen bleknar. Hon rör sig försiktigt, tappar aptiten och håller sig för sig själv.

 

Inre parasiter

  • Koccidios: Koccidierna är encelliga parasiter som orsakar inflammation i tarmen och ger diarré.

  • Inälvsmask:Det finns många olika men spolmask är en av de vanligaste. Hönsen magrar långsamt. Maskägg sprids via avföringen.

  • Salmonella: Många olika salmonellabakterier finns. De smittar via avföringen och hönsen visar sällan symtom då de kan vara smittbärare utan att insjukna. Människor kan bli smittade om köttet inte är tillräckligt uppvärmt.

  • Tuberkulos: Smittan sprids via avföringen men utvecklas först när djuret nått en viss ålder. Hönan magrar, blir blek och får diarréer.

Virussjukdomar

  • Luftrörsinflammation: Yttrar sig som dåligt allmäntillstånd, rosslande andhämtning och flytningar ur näsa och ögon. Vuxna höns kan överleva men äggproduktionen minskar.

  • Hönslamhet: Mareks sjukdom. Djuren blir delvis förlamade och får svårt att gå. Hönan blir sällan helt återställd.

  • Leukos: Viruset orsakar tumörer i de inre organen. Hönan blir slö och magrar, kammen bleknar. Smittar kycklingen via ägget.

 

Ohyra

  • Hönslöss: Äter fjädrar och blod. Sitter gärna i kring nacken, runt kloaken och under vingarna.

  • Hönskvalster: Gömmer sig i skrymslen under dagen och suger blod på djuren på natten.

  • Fotskabbskvalster: De borrar sig in under hornplåtarna på hönans ben som då får s. k. kalkben.

Övriga sjukdomar

  • Mykoplasmos: Hönssnuva. Hönsen hostar och det rinner ur näsa och ögon. En lätt infektion som kan bli kronisk.

  • Aspergillos: En svampinfektion orsakad av svampsporer i t. ex. ströet. Det är främst lungorna som angrips.

  • Produktionssjukdomar:Sjukdomar som beror på den intensiva hönshållningen. Fettlever och benskörhet drabbar höns som får för lite motion. Högproducerande höns kan få äggledarinflammation då äggledarna blir hårt belastade. Yttrar sig i illaluktande flytningar och missbildade ägg. Hönan blir ofta steril efteråt.

Källa: http://student.educ.umu.se/~noisvn02/uda28h02/vetamer.htm

Ovido - Quiz & Flashcards